Jag pysslar på!

Här är några saker jag gjort sista veckan:

Lite förlängd bolero med trekvartsärm.

Tossor i ullgarn, spunnet av god vän (från hennes egna får)...

Tossor i Raggi raggsocksgarn.

Vintagegrej...

Jo, det har varit några loppisbesök under den sköna julledigheten. Den här fina saken, som jag inte riktigt vet hur jag ska benämna, blev min för en spottstyver*.

Först tänkte jag att jag kunde sy ett nytt fodral, men när jag tittat närmare på den ser jag att den är välsydd och i absolut mint condition och jag tycker om det där blågröna, mönstrade tyget.

Handtagen gör att den också är lätt att flytta med sig mellan rummen, eller ut på altanen när den tiden kommer!

*Spottstyvern står i 30SEK, nuförtiden. ;)

Fiffigt värre!

Apropå loppisar... Jag köpte en tekanna också. Pipen har ingen sil, vilket de flesta tekannor annars har, vilket gör den ännu mer lämpad till att gömma ett nystan så det inte rullar omkring och drar åt sig damm, ludd och allsköns härkelse när en sitter och stickar eller virkar.

Hoppsan...

Jag noterar att jag inte bloggat här sedan början av januari... Jag har inte pysslat något, heller, förutom de där två sjalarna jag skrev om och som skickades till döttrarna. Livet har helt enkelt varit fullt av så mycket annat. Ny relation (med långpendling i stort sett varje helg) och massor på jobbet och nu husförsäljning och flytt och nytt jobb (börjar 18/6!) och whatnot.

Men... mitt i allt detta dyker den plötsligt upp igen, den där obändiga lusten att skapa och vara kreativ. kanske för att jag är så superstressad att jag bara måste koppla in hjärnan på annat spår? Så nu virkar jag en trekantssjal av samma typ som jag gjort så ofta tidigare, medan jag funderar på ett annat, lite större, projekt. En kofta. Hittade en helt underbar som jag vill sticka, på Nysta, men lackade ur när mönstret kostar 25 kronor (helt okej) och frakten 48 (inte okej)? WTF? Ett dubbelt brevporto borde räcka, eller..? Och sedan såg jag att jag - naturligtvis! - inte kunde köpa mönstret utan att också köpa garnet... Fair enough. Men lite surt för jag tycker inte om att köpa garn på nätet. jag vill ta i det, känna på det, krama det och se färgerna i dagsljus...

Min nya hemstad är Karlstad (och den är egentligen nygammal eftersom jag är både född och delvis uppvuxen där) och igår hittade jag en lovande garnbutik, Stick & Sy, och de kör stickcafé och jag blir så GLAD, eftersom jag saknat den där gemenskapen och [förgäves] försökt styra upp ett stickcafé i Emmaboda och därvidlag misslyckats rätt rejält eftersom många sade sig vilja, men ytterst få (typ två...) verkligen dök upp. Och sedan stängdes caféet ner och jadajadajada...

Och den übertrevliga damen i garnaffären berättade att det också körs stickcafé sista onsdagen i varje månad på King Creole - och hur mysigt ser inte detta ut, då?

Och härmed lovar undertecknad en smula bot och bättring... Bloggen ska icke försummas mer!

livstecken

Fullt upp hela oktober. Men jag har målat halltaket i övre hallen. Alltid något.

Idag fick jag ifatt på ett par nystan Eskimo och förfärdigade mig en basker. Det gick på en liten eftermiddag.

Sedan tog jag tag i det lila garnet (Wendy Norse Chunky) jag fyndade på Tradera och började på en virkad beanie à la Kask, som en rar Anna i Stockholm önskat sig. Alltid något, ändå.

Jag är med katter!

Mitt hushåll har tredubblats den här helgen. The Twisted Sisters of Mercy har anlänt. Möt Semla och Lois:

 

 

Och så virkade jag klart Stockholmssjalen häromdagen. Garnet är ett gräddvitt Tee Tee Cacao Alpacka [ögle-] och sjalen är fjäderlätt och varm! Frågan är om jag ska låta den vara som den är, eller kanske pimpa den lite varsamt genom att sy på några fina pärlor längs uddkanten?

Sportlovspyssel

Nu har jag tvättat mitt garn! Tack för tips och råd! I och för sig tycker jag att de ljusa härvorna inte blev så jättemjuka, men de bruna blev desto skönare. Kanske ska jag tvätta de ljusa en gång till? Nu hänger i alla fall härvorna på tork i torkskåpet och jag har satt på mycket svag värme.

I helgen jobbade jag förresten vidare på mitt mormorsprojekt. Det ska bli en pläd, hade jag tänkt, bestående av 150 rutor. Jag har gjort 40 nu...

(Ett urval - som vanligt sudderuddigt...)

Återförening Big Time!

Jag älskar presenter och överraskningar. Vem gör inte det? Särskilt glad kan jag bli över något som givaren tillverkat själv.

Idag ska jag på kombinerad tjej-, kusin- och femtiårsmiddag. Födelsedagsbarnet är en av mina allra äldsta vänner. Den äldsta, faktiskt. Det skiljer två månader på oss och vi växte upp väldigt nära varandra. Var varandras allra närmaste vänner. Tills vi var 18. Då tappade vi bort varandra. Jag varken kan eller vill gå in på detaljer, där. Men nu (tack vare Facebook!) har vi hittat varandra igen, efter över trettio år! Helt magiskt och underbart!

Än idag älskar min kusin blått! Och likaväl som jag tycker om att få presenter som någon gjort med mig i åtanke, lika glad är jag över tillfällen att ge bort något jag själv gjort. När jag var i Stockholm i slutet av sommaren köpte jag, med Anna i åtanke, ett underbart blåmelerat garn. Av det har jag nu virkat en enkel sjal, som jag sedan sytt fast små transparenta glaspärlor på, lite random placerade. Den är mjuk och gosig. Den är varm och de olika blå nyanserna minner om havet, tycker min karl. Och skulle jag ge sjalen ett namn finge det bli Marsten, efter en gäckande kobbe utanför mitt livs strand, Ringsegård.

I sjalen har jag virkat in många tankar, minnen och förhoppningar tillsammans med kärlek.

Till yttermera visso fick jag ju ett pysselpaket från en annan Anna förra veckan och såhär ser mitt allra första försök i genren ut.

Ett grattiskort till sagda kusin! Kanske lite trevande och försiktigt, men jag får väl fortsätta öva! ;)