Jag har ett problem. Låt vara att det i skenet av en massa annat (som till exempel det politiska mörker som lagt sig över oss nu...) är vad man vanligen kallar ett "i-landsproblem". Men inte desto mindre är det ett bekymmer.
Jag har förmånen att ha en underbar man i mitt liv, sedan ett knappt år tillbaka. Vi har så mycket fint och roligt ihop. Men... han är liksom " i vägen" när jag vill pyssla och sticka och greja. Vanligen jobbar vi tillsammans med matlagning, trädgårdsarbete och liknande men när vi på kvällar och en del helger landar i soffan framför teven så märker jag att han blir lite småirriterad när jag per automatik tar fram stickningen. Några varv går väl an, men för varje halvtimme som går blir han allt tystare. Jag får dåligt samvete och känner mig mer eller mindre tvungen att lägga mitt arbete åt sidan och "hålla handen", i stället. Han är väldigt kreativ själv - snickrar, spelar gitarr ibland, fixar och kockar - men aldrig vid dessa tillfällen.
Någon som känner igen sig? Hur gör ni? Några tips till mig? :-(
Ja visst hade jag det mysigt på balkongen - man får passa på nu innan det blir kallare!!
SvaraRaderaHmm.. Jag vet inte hur jag ska råda, hoppas ni kommer på hur ni ska få det att funka utan dåliga samveten *KRAMAR!!*
Ha inte dåligt samvete. Mys en stund och sen tar du fram sticket. Ni sitter ju tillsammans i soffan, det är väl huvudsaken? =) Fast jag och mannen i mitt liv har campat i samma soffa i över 10 år, och han bryr sig inte. Det kanske var annorlunda i början fast jag har förträngt det. =)
SvaraRadera/Anna
Detta är ju "i början" så det kanske planar ut? Jag vet inte... får väl helt enkelt prata om det. Vi kan prata om allt - och jag menar allt, men detta känns av någon märklig anledning svårt...
SvaraRaderaTack för era svar, ändå! :)
Ja det är ju det där. Min man är inte jätteförtjust i mitt hantverkande som tar över huset sakta men säkert. För mig är det avkoppling i dess renaste form, nästan som meditation. Min karl tycker tack och lov om att spela gitarr och det är vad han gör när han har en stund över, vilket ger mig lite bättre samvete. Men han vill mycket hellre att jag ska sitta och sjunga med än att sticka. :-)
SvaraRaderaTherese> Haha... just så! Eller så ska vi samtala om det vi ser på teve... eller... bara hålla handen och mysa och gosa...
SvaraRaderaOj! Precis så här har jag kännt också....
SvaraRaderaMen jag frågade hur han kände...han tycker det är mysigt ! Jag kan ju också lägga ifrån mej stickorna då o då..
Saker och ting har en tendens att liksom åååårna sig. :) Nu har jag/vi hittat balansen! Tack för att ni bryr er! :)
SvaraRadera