Idag ska jag på kombinerad tjej-, kusin- och femtiårsmiddag. Födelsedagsbarnet är en av mina allra äldsta vänner. Den äldsta, faktiskt. Det skiljer två månader på oss och vi växte upp väldigt nära varandra. Var varandras allra närmaste vänner. Tills vi var 18. Då tappade vi bort varandra. Jag varken kan eller vill gå in på detaljer, där. Men nu (tack vare Facebook!) har vi hittat varandra igen, efter över trettio år! Helt magiskt och underbart!
Än idag älskar min kusin blått! Och likaväl som jag tycker om att få presenter som någon gjort med mig i åtanke, lika glad är jag över tillfällen att ge bort något jag själv gjort. När jag var i Stockholm i slutet av sommaren köpte jag, med Anna i åtanke, ett underbart blåmelerat garn. Av det har jag nu virkat en enkel sjal, som jag sedan sytt fast små transparenta glaspärlor på, lite random placerade. Den är mjuk och gosig. Den är varm och de olika blå nyanserna minner om havet, tycker min karl. Och skulle jag ge sjalen ett namn finge det bli Marsten, efter en gäckande kobbe utanför mitt livs strand, Ringsegård.
Till yttermera visso fick jag ju ett pysselpaket från en annan Anna förra veckan och såhär ser mitt allra första försök i genren ut.
Sån fin fin sjal du har virkat!! =)
SvaraRaderaMarsten... Rinsegård?? Bor du inte i Emmaboda? Det låter ju som om du bor "granne" med mig?! Vacker sjal är det i alla fall och lyckans kusins som får den som gåva. Fin blogg du har!
SvaraRaderadisa> Tack! Mottagaren blev också glad! :)
SvaraRaderafrisky> Jag är uppväxt i Fbg och återvände som vuxen och lät mina barn växa upp där också (Lillmysen bor kvar), men nu bor jag o Emmaboda. :)