Den här omgången av påhälsande släkt och familj är nu förbi. Jag älskar dem alla - givetvis mina barn allra mest - och är så glad att ha dem här. Vi läser och pratar och promenerar och geocachar och ser oss omkring och den här helgen har vi naturligtvis pratat väldigt mycket om händelserna i Norge. Det har fallit sig väldigt naturligt eftersom två av döttrarna (och en måg) bor och arbetar där just nu och ytterligare en dotter är iväg några månader (Holland och Thailand), men sedan lär återvända till Oslo igen. Hennes arbetsplats blev urblåst vid explosionen och hennes bästa vän hamnade på sjukhus en sväng efter en smäll i huvudet, glassplitterskador och chock. Allt kom oss så nära. Men alla vi känner verkar ha klarat sig samtidigt som de är upprivna och ledsna. Norge är ett litet land och alla känner någon som känner någon. Och fasan över den rena och skära ondskan i dådet ger mig ingen ro.
Igår var jag i alla fall helt ensam igen och förutom att städa och läsa sydde jag en väska. Ännu en "prototyp" men den blev tillräckligt bra för att gå som "fullvärdig" ändå. Jag kom på ett par saker under hand som jag sydde men det handlar bara om ännu fiffigare lösningar.
Rätt söt, va'?
Ja, jätte söt! =)
SvaraRadera